Karies – diagnostik, riskbedömning och icke-invasiv behandling. En systematisk litteraturöversikt

Denna rapport är en systematisk litteraturöversikt framställd av en projektgrupp inom Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering (SBU). SBU är en statlig myndighet i Sverige som utvärderar sjukvårdens (inklusive odontologins) arbetsmetoder. Målet är ett bättre beslutsunderlag för alla som avgör vilken sjukvård som ska bedrivas. Samtidigt avses att synliggöra lämpliga områden för framtida forskning och idag tänkbara praxisförändringar.

Förutom projektledaren, Susanna Axelsson, ingår andra sakkunniga odontologer: Ingegerd Mejare, Gunnar Dahlén, Ivar Espelid, Sofia Traneus, Svante Tvetman samt en projektassistent och en hälsoekonom.

Rapporten omfattar drygt 400 sidor och har i likhet med liknande utvärderingar från SBU en gul pärm. Den har speciellt fokus på det kariologiska området och vänder sig till alla inom tandvården verksamma kliniker, forskare och vårdplanerare.

Projektets syfte var att utvärdera träffsäkerheten hos olika förfaringssätt att diagnostisera karies, och mer specifikt att utvärdera metoderna som används för att:

– Identifiera personer med hög kariesrisk

– Bedöma effekten av icke invasiv behandling, dvs. kariesbehandling i ett tidigt skede

– Granska kostnadseffektivitet av aktuella diagnostiska och behandlingsmässiga handlingssätt

Texten är uppdelad i tio kapitel och startar med en grundlig inledning och bakgrund om bland annat karies förekomst och förlopp i befolkningen, hälsoekonomiska aspekter och statistiska förklaringar. Övriga kapitel behandlar exempelvis; 1) Metodik för studien; 2) praxisundersökning avseende bitewingundersökning på barn och ungdom; 3) diagnostik av karies; 4) riskbedömning och 5) behandling av tidiga kariesskador.

Bevisvärdet hos enskilda studier har bedömts enligt mycket stränga förbestämda forskningsmässiga kriterier och ett stort antal studier har därför exkluderats. Varje kapitel avslutas med en lista och kortfattad information avseende de i bedömningen ingående studierna och vid exklusion en kort förklaring till varför detta skett.

Vi får bland mycket annat veta att:

– Röntgenundersökning visar betydande underregistrering i emalj approximalt men obetydlig överregistrering i dentin

– Kombinationen av visuell undersökning och röntgenundersökning (bitewings) ger större sannolikhet för rätt diagnos än metoderna var för sig

– Tidigare förekomst av karies är den enskilt bästa prediktorn för karies

– Tandvården är duktigare på att identifiera lågriskindivider än högriskindivider för karies.

Rapporten är förvånansvärt lättläst. Språket är okomplicerat och layout och illustrationer tydliga. Självklart kan statistiska förklaringar för många te sig tunga men stor möda har lagts ned på att göra detta lätt att förstå och därför torde även den med bristfälliga eller inga statistiska kunskaper kunna läsa denna rapport med stor behållning.

För den som önskar information snabbt och koncist om denna systematiska litteraturöversikt finns i början av boken, och som en separat skrift, en sammanfattning med slutsatser av rapporten.

Författarna betonar dock att även om effekten av en åtgärd har otillräckligt vetenskapligt underlag eller saknas, behöver denna åtgärd inte med nödvändighet vara ineffektiv eller felaktig.

Denna bok kan med fördel studeras i sin helhet, partiellt eller som uppslagsbok av alla inom tandvården. Rapporten är en självklarhet för den forskningsintresserade och inom tandvårdens kliniska och vårdplanerande verksamhet.