F00 00 29

Modern kariesdiagnostik.

Ny teknik – hjälp vid riskbedömning

Nyare metoder har utvecklats för att möjliggöra kvantifiering av initiala kariesangrepp. Erfarenheter av några av dessa, såsom QLF, ECM och DIAGNOdent kommer att redovisas. Långtidsstudier visar att hälften av alla angrepp som nått emalj-dentingränsen inte progredierar under en 3-årsperiod. Tandytans läge i bettet, lesionens djup och förekomst av fyllning på granntanden är exempel på faktorer som påverkar progressionen. Kariesdiagnostik innebär dock inte att man enbart fastställer hur stor kaviteten är, utan att man också kartlägger de etiologiska faktorerna. Eftersom de viktigaste faktorerna är kända går det att skapa en riskprofil för varje patient. Cariogrammet är ett hjälpmedel att strukturera och kommunicera riskinformationen.

Kursgivere

Professor Douglas Bratthall, Malmø
Övertandläkare, docent Ingegerd Mejàre, Stockholm
Professor Birgit Angmar-Månsson, Huddinge

Målgruppe

Tannleger

Kursplan

Nyare metoder och tekniska hjälpmedel — hur kan de användas? Kliniska erfarenheter
Har kariessjukdomen förändrats?
Metoder för klinisk kariesdiagnostik
Bitewingbilden som diagnostiskt instrument
Kariesfrekvens, kariesaktivitet, kariesrisk, kariesprogression
Faktorer som påverkar kariesrisken
Kariesriskbedömning — när, var, hur?
Cariogram — ett nytt sätt att belysa samspelet mellan riskfaktorer
Praktiska tillämpningar

Deltakerantall

Maks 50

Sted

Folkets Hus, Youngsg. 11, Oslo

Tid

Mandag 21. august 2000 kl. 0900–1600

Kursavgift

Kr 1750,– inkl. lunsj og pausekaffe

Påmeldingsfrist

1. juni 2000