Äldres matvanor i ett socialt, medicinskt och odontologiskt perspektiv

Elisabet Rothenberg och Ingegerd Johansson

Äldres matvanor i ett socialt, medicinskt och odontologiskt perspektiv

Friska äldre har bra matvanor och på gruppnivå energi- och näringsintag som är adekvata i förhållande till rekommendationerna. Över tid har äldres matvanor och alkoholintag förändrats på samma sätt som befolkningen i dess helhet. Sjukdom, medicinering och orala missförhållanden leder dock till att undernäring uppskattats föreligga hos 3–5 procent av äldre i eget hem och 15–60 procent på institution eller sjukhus. Trots hög prevalens är problemet ofta förbisett, kanske för att dess effekter – långsammare tillfrisknande, sämre immunförsvar, ökad risk för infektioner, trycksår och förlängd läkningstid samt ökad dödlighet – inte är tillräckligt kända. En paradox idag är att den medicinska behandlingen avancerat så långt att den begränsande faktorn i livets slutskede ofta är nutritionsrelaterad. Nutritionsbehandling måste därför ses ur ett medicinskt och odontologiskt helhetsperspektiv och syfta till optimal livskvalitet under givna förutsättningar. Omhändertagandet kräver insatser på flera olika nivåer, och utbildning och förbättrade rutiner är här av avgörande betydelse.

Nor Tannlegeforen Tid 2001; 111: 118–25.

Nøkkelord: Aldersforandring; Eldretannpleie; Ernæring; Risiko; Spiseatferd; Symptom