Allmänpraktikerns roll vid odontologiskt omhändertagande av kroniskt sjuka barn

Allmänpraktikerns roll vid odontologiskt omhändertagande av kroniskt sjuka barn

Barn med kroniska sjukdomar har ofta till följd av sin sjukdom eller medicinering ett ökat odontologiskt vårdbehov på grund av ökad kariesrisk, tandutvecklingsstörningar, orala infektioner, gingivit/parodontit eller dålig oral motorik. Artikeln ger en översiktlig information om de vanligaste kroniska sjukdomarna som allmäntandläkaren kan möta hos sina barnpatienter. Kontakten med föräldrar och vårdnadshavare är viktig för att tidigt kunna sätta in förebyggande åtgärder hos dessa barn. För att barn med kronisk sjukdom skall få ett bra odontologiskt omhändertagande innefattande såväl diagnostik, terapi som prevention krävs ett nära samarbete mellan allmäntandläkare och specialister inom barntandvården. Den odontologiska vården av barn med hjärtsjukdom, astma/allergi, diabetes och epilepsi sköts vanligtvis av allmäntandläkaren själv. Däremot bör vården av barn med tumörsjukdomar, Downs syndrom, cerebral pares samt barn med mental retardation centreras till olika specialistcentra. Detta för att kunna bevara en hög samlad klinisk kompetens samt för att bedriva klinisk forskning och vidareutveckla vårdprogrammen för dessa patienter. Beroende på erfarenhet och kompetens hos allmäntandläkaren kan vissa av dessa patienter behandlas i allmäntandvården. Däremot bör barn med juvenil reumatoid artrit, ektodermal dysplasi, osteogenesis imperfecta samt epidermolysis bullosa direkt remitteras till specialist för utredning och behandling.

Nøkkelord: Barn; Kronisk sykdom; Oversiktsartikkel; Tannbehandling